Senaste inläggen

Av palsangel - 10 september 2011 17:56

Det var helt enkelt en massa saker som hopade sig, matte bytte dator och den nya tog inte emot bilder från telefonen och tillsammans med allt annat övrigt så blev bloggandet bara jobbigt. Nu har dock en bluetoothadapter hittat sin väg till datorn och det händer mycket spännande eftersom Pälsängel flyttat med matte en bra bit längre norr ut i Sverige.


Här uppe går dock inte bussarna lika bra som matte är van vid och hon hade därför två önskemål: Ha möjligheten att få iväg Pälsängel till veterinären om det skulle hända något och att kunna ta promenader på lite fler roliga ställen. Eftersom Pälsängel gärna tar seden dit han kommer så skaffade han sig ett riktigt vrålåk, även om det må framföras med miljövänligt drivmedel...



 

Ja är den inte tjusig?


Pälsängel tyckte dock att det tog alldeles för lång tid att få den körklar...


 


Men sen bar det av... nercabbat såklart!


 


Tyvärr tar den lite tid att parkera... Så Pälsängel hann tröttna både en och två gånger på matte...


 

Men det var det värt när man får spana ut över sådana här vackra landskap...


 

 

 


Och bada...


 

På det hela taget en lyckad eftermiddag.


Av palsangel - 18 september 2010 14:50

Ja kanske gör han det. Lite testande blev det ute i skogen idag. Matte själv var figurant och intresset för att hitta mig var tydligen högt. Ungefär 50 meter ut i skogen gick jag första gången (enligt instruktioner såklart, tro inte att jag vet vad jag gör). I bästa Pälsängelstil så var tydligen inte nosen nere i backen så långa stunder i taget och hörseln och synen användes flitigt för att lokalisera mig. Men enligt föraren så hade han ändå koll på att spåret fanns där nere i backen och satte ner näsan då och då.


Nytt försök en stund senare. Återigen lyckades jag hitta den fläck i skogen där det var som vidrigast att ta sig fram. Lite längre gick jag denna gång (enligt instruktioner, jag vet fortfarande inte vad jag gör...), kanske hundra meter. Återigen hade hörseln varit på helspänn. Tydligen syns det på Pälsängel när jag har satt mig tillrätta ute i skogen för då hör han mig inte längre och undrar vart jag tagit vägen. Den här gången var nosen tydligen nere i backen lite längre i taget. Kanske 3-4 meter åt gången vid några tillfällen. Kanske kan även Pälsängel lära sig att spåra?


Ett bra tecken var tydligen att från det att jag försvunnit in i skogen så hade Pälsängel hela tiden intresset på vart jag hade tagit vägen. Och när sedan spårsele och lina hade plockats fram så kom han ihåg åt vilket håll jag försvunnit och riktade återigen intresset åt "rätt håll". Själv förstår jag ju inte så mycket men det är ju alltid trevligt att någon tycker att hunden har motivation och huvudet på skaft.


Det ska bli spännande att se vad det kan bli av det här...   

Av palsangel - 9 september 2010 19:43

Väldigt spännande. Jag har idag fått chansen att se min hund träna lydnad med någon annan. Det är underligt hur olika man uppfattar sin hund från förarperspektivet och från åskådarperspektivet.


Min första tanke är ju att hunden ser för löjlig ut. (Jag är hemskt ledsen Pälsängels f.d men jag är väldigt nära att trimma öronen...) Som en liten, hårig, rektangulär, svart, tjock golden retriever... (och han är ändå SMAL nu)


Men vad kul han såg ut att ha! Jag har alltid sett min hund som mer seriös när jag tränar, glad och positiv ja, men inte sådär löjligt, fjantigt glad. En hel del är nog öronen tyvärr, därav att jag fick lust att trimma dom.


Helt klart uppfattar jag min hund som mer högrektangulär med mindre vikt på framänden och betydligt seriösare uttryck.


Men å andra sidan: Är det inte såhär det är? Jo, visst är det så. Jag och Pälsängel är båda hemskt löjliga när vi tränar så det borde ju egentligen vara så att Pälsängel också ser hemskt löjlig ut, vilket han tydligen gör.


Vad jag tillslut insåg är att Pälsängel ser inte ut som jag uppfattar honom utan han ser ut som jag uppfattar mig själv. Sådan herre sådan hund. Väldigt intressant.

Av palsangel - 12 juli 2010 22:15

Kvällsträning ute på gräsmattan eftersom det är så otroligt varmt just nu . Har tagit upp min gamla vana att gå fot med hundgodis i munnen, verkar funka minst lika bra som förra gången och hundgodiset smakar inte allt för illa   


Plockade fram vittringspinnarna. Radade upp tre stycken och skickade från ett par meters håll. Nosade på alla utan att ens visa några tendenser till att plocka upp och valde rätt. Mycket bra gjort. Så härligt. Lade sex stycken i en ring och skickade från ytterligare ett par meter. Nosade runt och valde rätt. Blev sugen på att testa eliten.


Tog en ny pinne till mig själv för att inte göra det för lätt. Lät mamma hålla i den andra. Två pinnar att välja på. Skickade från ett par meters håll igen. Nosade på min pinne, nosade på mammas pinne, vände tillbaka till min och tog upp den.   Har man världens bästa hund eller har man? Bara att han nosade och gick och nosade på den andra är ju värt mer än allt smör i Småland. Han har ju verkligen FÖRSTÅTT momentet nu äntligen efter säkert två år.


Allt fixande med att träna inne. Gömma undan så han skulle sätta på näsan och nu nosar hunden faktiskt! För första gången är det faktiskt DAX att ta med vittringspinnarna till brukshundklubben!


Nu väntar vi bara på att Pälsängel ska sluta klia sig och sen ska här nog bli lite tävla av för att se om vi kommer upp till den där eliten någon gång och får användning av de fantastiska färdigheterna!

Av palsangel - 5 juli 2010 22:18

  


Läste slut den här boken av Anders Hallgren i midsomras. Det är ju precis så jag vill göra. Motivation först, lydnad sen som en konsekvens av att hunden är motiverad. Varför gör jag då inte redan det?


Jag tror att jag började med "motivation först" när jag skaffade hund, om än ganska omedvetet, men någonstans på vägen känner jag att stora delar av det tänkandet har gått förlorat i uttalade och outtalade krav från först och främst omgivningen och, som en konsekvens av detta, sedan även från mig själv. Krav som egentligen inte är vettiga i min mening. Är inte det viktigaste att Pälsängel mår bra, har roligt och är trevlig att ha att göra med?

-Jo det tycker åtminstone jag.


Det kan vara frustrerande ibland att acceptera att Pälsängel behöver en paus när jag inte tycker att det passar. Instinkten säger att han saknar respekt och att han är olydig. Men vad jag har märkt är att pauserna blir kortare, motivationen bättre och momenten allt oftare väl utförda.


Så kommer vi till dagens insikt. Jag har de senaste två gångerna jag har varit ute och sprungit med Pälsängel fått släpa runt honom. Han har inte haft någon lust att springa över huvudtaget. Men bättre kondition ska ju öka motivationen så jag var fast besluten att få med mig Pälsängel ut idag. Han behöver bättre kondis, liksom jag.


Så fort vi hade värmt upp och Pälsängel hade gjort sina behov och jag skulle fästa kopplet runt midjan började Pälsängel sacka. Herregud tänkte jag, vad är detta, har hunden ont eller är det så fruktansvärt att springa?


Drivkraft och motivation. Det slog mig att det behövs inte bara motivation för lydnadsträning och mentalt arbete. Det krävs även motivation för konditionsträning. Den kan tyckas så grundläggande och fundamental, så naturlig, framförallt för en flat. Men när det kommer till kritan måste ju hunden vara motiverad även där.


"Ska vi springa ikapp dom?"


"Ser du något där framme?"


Så lätt var det att motivera flatten. Den enda gången han sackade var efter 8 km i en T-korsning när vänster var hemåt och jag ville höger, men lite uppmuntrande ord och han var igång igen. Bredvid eller framför hela vägen. Motivation, motivation, motivation!

Av palsangel - 23 juni 2010 07:42

När vi ändå var i krokarna och gjorde annat passade vi på att gå ett par gånger upp och ner i skidbacken. Fallhöjd 134 meter för den som är intresserad.


  

På vägen upp är Pälsängel så pass pigg att han orkar busa lite...


  

Vilken utsikt!


  

Utsikt!


  

Man får inte gå upp i tornet, men Pälsängel passar på att rassla runt på trädäcket.


  

Innan andra varvet slängde sig Pälsängel ner på backen som för att säga: inte en gång till matte, jag ber dig. Men han var knappt varm alls och på väg upp igen galopperade han faktiskt framför mig då och då...


Men så jobbigt det var...

                                           

Av palsangel - 21 juni 2010 16:09

Som flat kan det vara lite tråkigt att ligga och titta på när andra har massor att göra så ibland känns det skönt när matte erbjuder en att hjälpa till...


  

Här ska grävas 60 cm ner så det kan gjutas en grund.


  

Man måste vara noga och gräva ända in till kanten av den befintliga grunden...


  

Och när man anser att dagsverket är avklarat måste man inspektera det man gjort...


Sen att matte inte tycker att man är till så stor hjälp är en annan historia, men roligt hade han tills han tröttnade.


Sen jobbade vi lite med vittringsapportering och det gick så bra att jag blev sugen på att tävla trean, men då "måste" jag ta mig igenom tvåan två gånger till... vill ju ha mina diplom... Så här får nog börja tränas lite ordentligt...

Av palsangel - 16 juni 2010 18:26

Jag och mamma tog med Pälsängel till Fluxafallet idag. Pälsängel som varit väldigt kli-ig och dan sista tiden, men nu är på bättringsvägen har fått gå mycket med koppel och var därför på sitt allra bästa humör när han fick rassla runt i skogen.


Sen var han väl inte lika facinerad som vi andra av själva vattenfallet. Alldeles för lite vatten för att det ska vara roligt tyckte Pälsängel.


  


Men lite fanns det att leka med i alla fall...


  


...och vad är det för roligt ställe? Jag vill också komma upp!


  


...och sen var det full fart i skogen...


  


...och massa gosiga löv på backen (nej den är inte död...)


  


  

Skapa flashcards