När vi ändå var i krokarna och gjorde annat passade vi på att gå ett par gånger upp och ner i skidbacken. Fallhöjd 134 meter för den som är intresserad.

På vägen upp är Pälsängel så pass pigg att han orkar busa lite...

Vilken utsikt!

Utsikt!

Man får inte gå upp i tornet, men Pälsängel passar på att rassla runt på trädäcket.

Innan andra varvet slängde sig Pälsängel ner på backen som för att säga: inte en gång till matte, jag ber dig. Men han var knappt varm alls och på väg upp igen galopperade han faktiskt framför mig då och då...

Men så jobbigt det var...

Som flat kan det vara lite tråkigt att ligga och titta på när andra har massor att göra så ibland känns det skönt när matte erbjuder en att hjälpa till...

Här ska grävas 60 cm ner så det kan gjutas en grund.

Man måste vara noga och gräva ända in till kanten av den befintliga grunden...

Och när man anser att dagsverket är avklarat måste man inspektera det man gjort...

Sen att matte inte tycker att man är till så stor hjälp är en annan historia, men roligt hade han tills han tröttnade.

Sen jobbade vi lite med vittringsapportering och det gick så bra att jag blev sugen på att tävla trean, men då "måste" jag ta mig igenom tvåan två gånger till... vill ju ha mina diplom... Så här får nog börja tränas lite ordentligt...

Jag och mamma tog med Pälsängel till Fluxafallet idag. Pälsängel som varit väldigt kli-ig och dan sista tiden, men nu är på bättringsvägen har fått gå mycket med koppel och var därför på sitt allra bästa humör när han fick rassla runt i skogen.

Sen var han väl inte lika facinerad som vi andra av själva vattenfallet. Alldeles för lite vatten för att det ska vara roligt tyckte Pälsängel.

Men lite fanns det att leka med i alla fall...

...och vad är det för roligt ställe? Jag vill också komma upp!

...och sen var det full fart i skogen...

...och massa gosiga löv på backen (nej den är inte död...)