Idag kände jag att det var tillräckligt varmt för att börja simma Pälsängel lite mer organiserat. Jag lät honom simma ett par varv runt bryggan för några veckor sedan, men idag körde vi något hårdare.

Pälsängel var taggad som få redan på väg ut genom dörren, han vet minsann vad det betyder om man har med sig en flytande dummie. Jag fick minsann hjälp att bära hela vägen till bryggan.

Och simmande blev det. Två varv åt vänster och två varv åt höger runt bryggan.

Sen blev det två vändor ut och hämta dummien lite längre ut.

Det var så kul att Pälsängel hade kunnat fortsätta minst lika länge till, men den tråkiga matten ansåg att man skulle ta det lite lugnt första gången.

Och även om det först såg ut som att jag skulle få hjälp att bära tillbaka dummien hem...

Så tröttnade Pälsängel ganska fort på det...

Pälsängel har varit på Gotland och "semestrat" eftersom jag har varit på kompisbesök. Van resenär som han är nu för tiden ser han till att få ut mesta möjliga av det hela. Det är viktigt att man kommer fram utvilad, allra bäst är att börja jobba på saken innan man ens klivit på första bussen...

får man sedan lite tid mellan buss nummer två och båten till Gotland kan man använda den tiden till bättre saker också...

Sedan blev det lite rastlöst på båten, det var spegelblankt på sjön så Pälsängel undrade ju vad vi skulle göra i det där rummet...

Väl på ön var det bara att utnyttja tiden i största möjliga mån. Bus i anrik miljö., avklarat...

Bus bland småvuxna, krokiga, vindbitna tallar avklarat...

Bad avklarat...

Bad avklarat igen...

Allmänt strosande på stranden på behörigt avstånd från Bushunden...

Pälängel och Bushunden var väldigt överens om en sak... den andra parten var läskig. Tänk vad mycket energi det hade sparat om dom bara förstått att den andra parten var precis lika osäker och rent av rädd... Men efter ett tag så kunde dom faktiskt vara i närheten av varandra utan att bekymra sig så mycket...

På stenkusten kan man tro att stenarna är det intressanta, men inte för Pälsängel, han hittade en pinne...

Titta på raukar på Fårö i blåsten, avklarat...

Det bodde en katt i närheten... och katter är ju hemskt trevliga djur och den här verkade sällskaplig... Men sen råkade den säga "mjau" och Pälsängel slängde sig in bakom mina ben för att få skydd...

Om man har roat sig så mycket är det bäst att man vilar upp sig på vägen hem... Här med huvudet på ryggsäcken på båten till Oskarshamn...

Eller när matte äter mat i Kalmar... På restaurangen var dom snälla och lät mig äta ute fastän de inte hade tagit uteserveringen i bruk än... men det fanns en stol och lite bord och det räckte för mig...

... och så självklart fortsätter man i solskenet senare...

En händelserik vecka är över...

Idag släpade jag äntligen upp mig och Pälsängel till brukshundsklubben för första gången efter vintern. Jisses man hinner bli ringrostig. Det underliga är vilka saker som blir ringrostiga och inte. Drog en repa med agilityhindren först. Som en virvelvind över hopp, balans, A-hinder och genom tunnlar och däck.

Snabb som jag vet inte vad genom slalomen när han väl kom igång, självständig och avslutade utan stöd från mig och med ett fantastiskt fotarbete, värsta agilityproffset!   

Glad som en mört var han också!   

Dock så hade han helt glömt bort konceptet med vippen, hej och hå vad den dundrade i backen, allt annat satt som en smäck, men vippen gick minsann inte... Varför? Ingen aning. Är den för olik de andra hindren, är det det mest onaturliga hindret? Jag menar hoppa och balansera är ju fullt naturligt. Slalom måste man ju använda sig av om det står saker ivägen, säcktunneln och tunnlar är ju ändå ganska likt att röra sig i svår terräng med undervegetation eller nedfallna träd. Men när stöter egentligen en hund på något som förflyttar sig när den kliver upp på det? Kanske ett nerfallet träd, men vad borde hunden göra då? Hoppa av så fort som möjligt antar jag. Kanske det...

Lite lydnad klämde vi också in. Här var det lite samma princip. Rutan satt som en smäck trots att det var den som vi hade mest problem med i slutet av förra säsongen.

Underligt det där. Däremot hoppet som gått riktigt bra i slutet var helt väck, inget driv ingenting. Det är bara att börja om. Å andra sidan har det krånglat förut så det kan säkert vara den långa vintervilan.

När jag tänker efter lite är det fullt naturligt! Rutan har alltid varit enkel. 10:orna har radat upp sig även när det annars gått åt skogen och när vi kommit in i en besvärlig period och rutan inte fungerat har det gått att "vila sig" ur det. Hoppet å andra sidan har alltid varit lite besvärligt sedan vi började med tvåan. Treans hopp har alltid gått bättre på bortvägen, medan tvåans alltid gått bättre på tillbakavägen. Måste ju bero på vad som drar. I tvåan är det inget som drar eftersom apporten ofta ligger bakom eller vid sidan och Pälsängel ska dessutom lämna mig. I trean är det en rolig apport som ska hämtas, men han har alltid varit lite seg att komma in med apporten, så inget konstigt där.

På väg hem hittade vi sedan en hemskt rolig balanssten... Lite cool måste man ju få vara ibland.   

Så här har jag kommit fram till att det är, åtminstone på ett ungefär. Pälsängel har olika behov beroende på hur han mår och flera olika sovplatser är uppenbarligen bra att ha att tillgå. Jag tänker tillbaka på första lägenheten som bara hade ett rum. Katter ska inte kunna överblicka hela sitt revir (lägenheten alltså) sägs det. Jag tror inte heller hundar ska det. Fast kanske inte så mycket för revirets skull som för att de ska kunna välja att vara själva i ett annat rum.

Den svarta högen i bia-bädden är Pälsängel. Idag är första gången på säkert en vecka som han inte har behov av att sova i sängen. Allergiskt utbrott gör ju såklart att han känner att han inte mår bra. Och när pälsängel känner att han inte mår bra vill han sova i sängen, åtminstone en timme tills det blir för varmt.

Även vid andra jobbiga tillfällen, som när man inte sover hemma eller han är väldigt trött så vill han sova i sängen, då har den annars självständiga flatten ett stort behov av närhet tydligen. Ynklig brukar jag uppfatta honom som, men bara lite lagom ynklig. Berättigat ynklig.

Sen har vi ju då "vinterdepressionen", på tal om att man ska förmänskliga djur och så.... eller hur det nu var. I alla fall, varje vinter blir Pälsängel lite sur och tråkig, han vill inte umgås lika mycket som vanligt, vilket egentligen är rätt skönt om jag ska vara ärlig, men självklart lite besvärande när jag kommer på det eftersom det inte är normalt, i alla fall så tänker jag inte på det förrän han börjar sova ute i köket. Det riktiga lågvattenmärket är när han sover mer eller mindre hela natten därute under köksbordet. Varför han blir sån på vintern har jag inte luskat ut än, men jag har en gissning på att precis som vi människor tydligen är "programerade" att gå ner i varv på vintern så kanske även djuren är det, men tror inte att det är hela sanningen, jag har aldrig hört någon som märkt en sån skillnad på sin hund förut...

Nu börjar han i alla fall må bättre trots att det fortfarande kliar lite försiktigt då och då. Trots erbjudande om att lägga sig i sängen valde han bia-bädden. Det är mer likt Pälsängel. När han mår som bäst ska han inte under några som helst omständigheter förutom starka mutor från min sida och stor tveksamhet från hans sida lägga sig i min säng kvällstid.

Sängen nämligen, den ligger man i på dan när man inte sover på riktigt.

Som vanligt när Pälsängel mått lite dåligt ett tag så måste han ta igen det med stil. För tredje dagen på raken gick det bra att träna lydnad, massor med energi trots solsken. Tyvärr kommer ju även bristen på koncentration så idag har det inte varit så lätt att sitta still och titta på matte utan att börja vimsa runt med huvudet åt alla möjliga och omöjliga håll.

Den där balansgången mellan för lite energi och för mycket energi är minsann smal som en fisklina. Men han sitter som vanligt blick stilla, förutom huvudet då...

Högersvängarna satt som en smäck idag. Jisses vad roligt det var. Pälsängel har ju alltid sladdat rätt bra i högersvängarna och jag har tragglat endel. Det har inte sett ut att löna sig nämnvärt, men nu idag så gick det bra. Jag ändrade mitt eget fotarbete lite, så kanske var det en orsak till att det gick bättre, det var kanske lättare för honom att följa mig då. Hoppas bara att det inte blir "fel" på tävling, men i sådana fall får jag väl ta det.

Om man har lagt ifrån sig kopplet i ena änden av planen och avslutar i den andra är det bra att ha en apportör. Då slipper man hämta det:

Har upptäckt att pälsängel är lite lik en häst jag kände en gång... Den hästen brukade stå med benen i kors i gången, Pälsängel sover med benen i kors.

Söt.

Får jag presentera Herr Trattlund:

Ja det var dags igen, drygt 2 år senare har allergin slagit till igen. Sist var vintern för två år sedan när det blev konstaterat. Den här gången är hittills inte riktigt lika illa. Men tillräckligt för att hönsmamman som bor i mig ska må lite dåligt av det hela.

Det är underligt det där med allergi. För jag inbillar ju mig att bara för att det inte går att prata med hunden så är det svårare att veta om det verkligen är allergin eller något annat, men när man tänker efter så skulle det ju inte vara enklare för det. Hur ska Pälsängel kunna veta varför det sker just nu? Jag har ju själv sett tecknen men inte tänkt på det förrän i efterhand, eller rättare sagt inte tänk på att det kan vara början till det här förrän i efterhand.

Trodde faktiskt först att jag hade att göra med en stressperiod. Men jag är ganska säker på att så inte är fallet. Jag har kommit fram till att det finns skillnader mellan stress och det som jag då är ganska säker på är allergin:

• Vid stress koncentrerar sig Pälsängel på en specifik del av kroppen, tex. en tass eller en platsen bakom överarmen på en sida, han hoppar inte runt mellan sidor och slickar sig och kliar lite överallt. Istället riskerar han svampangrepp genom att hålla det utvalda området konstant fuktigt.
• Vid allergi koncentrerar sig Pälsängel ungefär lika mycket på varje sida och håller sig på stora områden som ljumskarna, magen, bakom armbågarna och mellan frambenen.
  
  
  

Jag tror nu att toppen ligger bakom oss. Den kom en natt i helgen då jag knappt fick sova alls. Nu går det ganska bra att vara utan tratt så länge jag är hemma. Han har sovit bra de senaste nätterna och verkar även vilja sova på dagen. Han har också börjat drömma igen, vilket borde betyda att han sover mer som vanligt. Han drömmer mycket i vanliga fall men upphör helt när det händer något och han mår dåligt.

Men i morse var jag lite väl optimistisk och gick på en kort föreläsning och lämnade hunden utan tratt. Tydligen var det lite för tidigt. Det verkar dock inte som att det resulterade i ett så stort bakslag, nu ligger han och halvsover på golvet igen.

Jag skulle säga att allergin lätt kan övergå i stress, och antagligen har det nu. För när det kliar är han igång hela tiden, vilar aldrig och det är precis i sådana tillfällen han tidigare har hamnat i en period av stress. Tratten just nu torde alltså vara mer som en påminnelse till hunden att han faktiskt inte har något att göra och mindre en påminnelse om att inte klia.

Då återstår frågan om varför? En lite besvärande koppling jag har gjort är att förra gången detta hände liksom denna gången involverar ett foderbyte, bara det att förra gången hade jag kommit tre veckor in i bytet, den här gången är det tre månader... Tre månader känns lite väl länge för att det ska ha så stor betydelse, men man vet ju aldrig... Sen har vi ju miljöombyte, pollensäsong (han är ju inte allergisk mot pollen, men om han är överkänslig skulle det antagligen påverka övrigt tillstånd. Damm från stallet är också en möjlighet. Kanske har jag städat dåligt? Jag tycker förvisso att jag har städat som vanligt, men i kombination med annat kan det ju vara en bidragande orsak. Svaret lär jag aldrig få veta. Det är bara att hålla ut och hoppas att det inte blir någon nästa gång den här gången...

ett ben åt varje håll och platt på magen som vanligt...

Tänk att man kan bli så trött av några dagar i Västergötland. Flatten har legat platt på sidan sedan igår eftermiddag, var gnällig och ville sova i sängen UNDER täcket i går kväll och efter morgonens promenad har han parkerat i sängen igen.

Gulle.