Jag pratade redan förra sommaren om att jag skulle träna både mig och Pälsängel i skidbacken, det blev mycket prat och liten verkstad, men idag tog jag första steget mot den idén. Inte så att Rödebybacken räknas på riktigt, men lite uppvärmning inför sommaren. Pälsängel tog sats men insåg ganska fort att det var jobbigt att busa i backen och förblev resten av tiden måttligt road...

Personligen tyckte jag att utsikten inte var så pjåkig uppe på toppen, Mycket bättre än vad jag hade förväntat mig av en liten backe.

Fram emot andra varvet tyckte Pälsängel att det var bra. Den särskilda tekniken att försöka limma sig fast i den eller det som finns i närheten användes flitigt... observera att det där är min högerfot och att jag ska kunna sätta ner den vänstra bredvid hunden... Ja, det är inte lätt att vara matte, men flatten tyckte nog att jag fick skylla mig själv...

Efter tre vändor upp och ner och med skitigt koppel och tillhörande leksak (eftersom ett gäng motorcrossåkare tydligen inte ser tillräckligt bra för att uppmärksamma det vita kopplet och den röda dummien i det korta gräset...) så gick vi en sväng för att varva ner. Det var inte bara Pälsängel som blev flåsig vill jag lova, han klarade sig nog snarare bäst av oss två. En alldeles underbar dal med slingrande å, jag har gått högre upp förut och där är också fint. Men vitsipporna... Oj... Pälsängel var självklart tvungen att få sitt porträtt taget...

Och fin fina badmöjligheter. Men dom provar vi någon dag när det är varmt så jag slipper skämmas över en dyngsur flat på bussen...