Tog en liten paus i pluggandet för att hämta ut mitt paket från TEBA. Det var bland annat en underullskarda jag hade beställt för att se om jag kunde tunna ut pälsen på Pälsängel så att det fläktar lite mer nu på sommaren. Han blir ju lite besvärad när det blir varmt. Det var ju ett väldigt spännande paket jag hittade sa Pälsängel och ville bära.

fast efter knappt 100 m så var det inte så roligt längre...

...men så fort matte tog upp paketet var det roligt igen, dock lite för roligt så Pälsängel gick och skakade på paketet och tyckte att han var jättecool. Inte förrän vi var nästan hemma fick jag lite ordentlig bärhjälp igen...

Idag kände jag att det var tillräckligt varmt för att börja simma Pälsängel lite mer organiserat. Jag lät honom simma ett par varv runt bryggan för några veckor sedan, men idag körde vi något hårdare.

Pälsängel var taggad som få redan på väg ut genom dörren, han vet minsann vad det betyder om man har med sig en flytande dummie. Jag fick minsann hjälp att bära hela vägen till bryggan.

Och simmande blev det. Två varv åt vänster och två varv åt höger runt bryggan.

Sen blev det två vändor ut och hämta dummien lite längre ut.

Det var så kul att Pälsängel hade kunnat fortsätta minst lika länge till, men den tråkiga matten ansåg att man skulle ta det lite lugnt första gången.

Och även om det först såg ut som att jag skulle få hjälp att bära tillbaka dummien hem...

Så tröttnade Pälsängel ganska fort på det...

Pälsängel har varit på Gotland och "semestrat" eftersom jag har varit på kompisbesök. Van resenär som han är nu för tiden ser han till att få ut mesta möjliga av det hela. Det är viktigt att man kommer fram utvilad, allra bäst är att börja jobba på saken innan man ens klivit på första bussen...

får man sedan lite tid mellan buss nummer två och båten till Gotland kan man använda den tiden till bättre saker också...

Sedan blev det lite rastlöst på båten, det var spegelblankt på sjön så Pälsängel undrade ju vad vi skulle göra i det där rummet...

Väl på ön var det bara att utnyttja tiden i största möjliga mån. Bus i anrik miljö., avklarat...

Bus bland småvuxna, krokiga, vindbitna tallar avklarat...

Bad avklarat...

Bad avklarat igen...

Allmänt strosande på stranden på behörigt avstånd från Bushunden...

Pälängel och Bushunden var väldigt överens om en sak... den andra parten var läskig. Tänk vad mycket energi det hade sparat om dom bara förstått att den andra parten var precis lika osäker och rent av rädd... Men efter ett tag så kunde dom faktiskt vara i närheten av varandra utan att bekymra sig så mycket...

På stenkusten kan man tro att stenarna är det intressanta, men inte för Pälsängel, han hittade en pinne...

Titta på raukar på Fårö i blåsten, avklarat...

Det bodde en katt i närheten... och katter är ju hemskt trevliga djur och den här verkade sällskaplig... Men sen råkade den säga "mjau" och Pälsängel slängde sig in bakom mina ben för att få skydd...

Om man har roat sig så mycket är det bäst att man vilar upp sig på vägen hem... Här med huvudet på ryggsäcken på båten till Oskarshamn...

Eller när matte äter mat i Kalmar... På restaurangen var dom snälla och lät mig äta ute fastän de inte hade tagit uteserveringen i bruk än... men det fanns en stol och lite bord och det räckte för mig...

... och så självklart fortsätter man i solskenet senare...

En händelserik vecka är över...

Så här har jag kommit fram till att det är, åtminstone på ett ungefär. Pälsängel har olika behov beroende på hur han mår och flera olika sovplatser är uppenbarligen bra att ha att tillgå. Jag tänker tillbaka på första lägenheten som bara hade ett rum. Katter ska inte kunna överblicka hela sitt revir (lägenheten alltså) sägs det. Jag tror inte heller hundar ska det. Fast kanske inte så mycket för revirets skull som för att de ska kunna välja att vara själva i ett annat rum.

Den svarta högen i bia-bädden är Pälsängel. Idag är första gången på säkert en vecka som han inte har behov av att sova i sängen. Allergiskt utbrott gör ju såklart att han känner att han inte mår bra. Och när pälsängel känner att han inte mår bra vill han sova i sängen, åtminstone en timme tills det blir för varmt.

Även vid andra jobbiga tillfällen, som när man inte sover hemma eller han är väldigt trött så vill han sova i sängen, då har den annars självständiga flatten ett stort behov av närhet tydligen. Ynklig brukar jag uppfatta honom som, men bara lite lagom ynklig. Berättigat ynklig.

Sen har vi ju då "vinterdepressionen", på tal om att man ska förmänskliga djur och så.... eller hur det nu var. I alla fall, varje vinter blir Pälsängel lite sur och tråkig, han vill inte umgås lika mycket som vanligt, vilket egentligen är rätt skönt om jag ska vara ärlig, men självklart lite besvärande när jag kommer på det eftersom det inte är normalt, i alla fall så tänker jag inte på det förrän han börjar sova ute i köket. Det riktiga lågvattenmärket är när han sover mer eller mindre hela natten därute under köksbordet. Varför han blir sån på vintern har jag inte luskat ut än, men jag har en gissning på att precis som vi människor tydligen är "programerade" att gå ner i varv på vintern så kanske även djuren är det, men tror inte att det är hela sanningen, jag har aldrig hört någon som märkt en sån skillnad på sin hund förut...

Nu börjar han i alla fall må bättre trots att det fortfarande kliar lite försiktigt då och då. Trots erbjudande om att lägga sig i sängen valde han bia-bädden. Det är mer likt Pälsängel. När han mår som bäst ska han inte under några som helst omständigheter förutom starka mutor från min sida och stor tveksamhet från hans sida lägga sig i min säng kvällstid.

Sängen nämligen, den ligger man i på dan när man inte sover på riktigt.

Får jag presentera Herr Trattlund:

Ja det var dags igen, drygt 2 år senare har allergin slagit till igen. Sist var vintern för två år sedan när det blev konstaterat. Den här gången är hittills inte riktigt lika illa. Men tillräckligt för att hönsmamman som bor i mig ska må lite dåligt av det hela.

Det är underligt det där med allergi. För jag inbillar ju mig att bara för att det inte går att prata med hunden så är det svårare att veta om det verkligen är allergin eller något annat, men när man tänker efter så skulle det ju inte vara enklare för det. Hur ska Pälsängel kunna veta varför det sker just nu? Jag har ju själv sett tecknen men inte tänkt på det förrän i efterhand, eller rättare sagt inte tänk på att det kan vara början till det här förrän i efterhand.

Trodde faktiskt först att jag hade att göra med en stressperiod. Men jag är ganska säker på att så inte är fallet. Jag har kommit fram till att det finns skillnader mellan stress och det som jag då är ganska säker på är allergin:

• Vid stress koncentrerar sig Pälsängel på en specifik del av kroppen, tex. en tass eller en platsen bakom överarmen på en sida, han hoppar inte runt mellan sidor och slickar sig och kliar lite överallt. Istället riskerar han svampangrepp genom att hålla det utvalda området konstant fuktigt.
• Vid allergi koncentrerar sig Pälsängel ungefär lika mycket på varje sida och håller sig på stora områden som ljumskarna, magen, bakom armbågarna och mellan frambenen.
  
  
  

Jag tror nu att toppen ligger bakom oss. Den kom en natt i helgen då jag knappt fick sova alls. Nu går det ganska bra att vara utan tratt så länge jag är hemma. Han har sovit bra de senaste nätterna och verkar även vilja sova på dagen. Han har också börjat drömma igen, vilket borde betyda att han sover mer som vanligt. Han drömmer mycket i vanliga fall men upphör helt när det händer något och han mår dåligt.

Men i morse var jag lite väl optimistisk och gick på en kort föreläsning och lämnade hunden utan tratt. Tydligen var det lite för tidigt. Det verkar dock inte som att det resulterade i ett så stort bakslag, nu ligger han och halvsover på golvet igen.

Jag skulle säga att allergin lätt kan övergå i stress, och antagligen har det nu. För när det kliar är han igång hela tiden, vilar aldrig och det är precis i sådana tillfällen han tidigare har hamnat i en period av stress. Tratten just nu torde alltså vara mer som en påminnelse till hunden att han faktiskt inte har något att göra och mindre en påminnelse om att inte klia.

Då återstår frågan om varför? En lite besvärande koppling jag har gjort är att förra gången detta hände liksom denna gången involverar ett foderbyte, bara det att förra gången hade jag kommit tre veckor in i bytet, den här gången är det tre månader... Tre månader känns lite väl länge för att det ska ha så stor betydelse, men man vet ju aldrig... Sen har vi ju miljöombyte, pollensäsong (han är ju inte allergisk mot pollen, men om han är överkänslig skulle det antagligen påverka övrigt tillstånd. Damm från stallet är också en möjlighet. Kanske har jag städat dåligt? Jag tycker förvisso att jag har städat som vanligt, men i kombination med annat kan det ju vara en bidragande orsak. Svaret lär jag aldrig få veta. Det är bara att hålla ut och hoppas att det inte blir någon nästa gång den här gången...

ett ben åt varje håll och platt på magen som vanligt...

Tänk att man kan bli så trött av några dagar i Västergötland. Flatten har legat platt på sidan sedan igår eftermiddag, var gnällig och ville sova i sängen UNDER täcket i går kväll och efter morgonens promenad har han parkerat i sängen igen.

Gulle.

Pälsängel har varit hemma hos mina föräldrar och sprungit i skogen. Eller tja, det har han faktiskt inte gjort så mycket av. På fem dagar blev det bara två skogsturer för de andra dagarna sprang han sig trött i stallet eller sprang runt och skrek med sin Hovawartkompis.

Det låg lite snöhögar kvar i skogen. Vilket var mycket populärt hos flatten, det var inte så mycket gående men desto mera hasande på bogarna vissa sträckor. På andra håll fanns det fin fina lerpölar att bada i och matte har ju gett upp det där för länge sedan, pälsängel får helt enkelt se ut som en vandrande lerhög. Vissa gånger har man tur så dom lerigaste pölarna kommer i början av promenaden och dom renaste i slutet, då slipper man spola pälsängel med trädgårdsslangen.

Lite jobb blev det minsann också. Fick lite hjälp att plocka av handtaget på vedkärran och ett järnrör, två slangklämmor och en bogserlina senare hade jag en helt okej kärra att köra trädgårdsavfall i. Lite hjälp att bromsa vid stopp behövs ju eftersom det är lina istället för skaklar, men helt funktionellt i övrigt.

Flatten pinnade glatt på till att börja med, även om det avtog mot slutet, ska inte glömma att det blev lite tungt det sista då det var mycket grus. Har i alla fall bestämt mig för att lägga ner projektet att lära flatten dra cykeln. Det blev så tydligt att han gärna drar, bara jag går framför eller vid sidan. Så ett par skaklar och en skrinda skulle inte sitta fel...