Jag och Pälsängel hittade ut på en riktig långpromenad igår. Det var fortfarande lite knagligt att gå i snön, med skare här och var, upptrampat på sina ställen och mjuk djup snö ibland.

Såhär mysigt var det ute i skogen.

Jag verkar nu äntligen ha fått ordning på hundmaten i alla fall.

Viktkurvan har ju gått lite väl neråt ett tag.

v.6 36,5 kg (bra på gränsen till för lite)

v.7 36,2 kg (vilket var lite lite så här la jag på lite mer mat)

v.8 35,9 kg (alldeles för lite, ännu mer mat)

v.9 36,4 kg (tack och lov)

Idag blir det promenad och lite lydnadsträning innan jag måste lämna ifrån mig Pälsängel till min hundvakt. Tre dagar utan hunden, det är ju så man blir gråtfärdig även om det säkert går jättebra med hundvakten.

Jag tror faktiskt inte Pälsängel är helt normal...   

Nu när det har börjat bli lite vettigt väglag på cykelvägarna här i stan har jag påbörjat projekt DRA. Tanken är att Pälsängel ska lära sig dra cykeln. Inkörd är han ju redan på nåt plan. Men det har ju framförallt vara att dra skrinda när någon har gått bredvid.

Började jobba på saken redan innan jul, men tyckte inte attd et gick så himla bra. Det verkade som att det var svårt för hunden att förstå att han skulle gå framför mig när jag bad om det och inte framför i vanliga fall, selen verkade inte hjälpa för att tydliggöra skillnaden heller. För visst gick det att lära honom att gå framför,men då ville han gå framför jämnt.

Så nu testar jag igen, fast med cykeln denna gången för att se om den kan hjälpa till att tydliggöra skillnaden.

Det hela genomgick de vanliga fem stadierna. Först fattade Pälsängel konceptet i en minut, sen förstod han inget alls och tyckte cykeln var ett otäckt monster som krävde att få vara bakom. Sen började han så smått förstå konceptet mer och mer och när han tillslut verkade förstå inföll det alltid närvarande stadiet total förvirring. Hoppande fram och tillbaka undrar Pälsängel: "är det här rätt?", "är det där rätt?", "kanske är detta rätt då?" Som vanligt står jag med ena foten över gränsen till förbanand eftersom jag har glömt bort att jag försöker lära honom något nytt och att detta stadiet alltid infinner sig.

Ett djupt andetag och så backa ett steg och så fortsätta. Det gick riktigt bra på slutet faktiskt. Han började tänka mer framåt och hade inte lika stort behov av att titta på vad jag gjorde hela tiden. Däremot drar gör han ju inte att tala om... Det kan nog fungera fram emot nästa vår eller så.

Solen lyste härligt på förmiddagen så jag kunde inte låta bli att ge mig ut med Pälsängel. En av huvudpersonerna på promenaden var min nya vän spårlinan. Jag måste säga att det känns bättre med spårlinan än när jag hade pälsängel lös förut. Jag slipper fokusera så hårt på om jag möter andra hundar och därmed känns det som att även pälsängel inte bryr sig lika mycket om det heller. Fick bland annat två pudlar före oss vid ett tillfälle och pälsängeln var väldigt lätt att hålla kontakten med.

Väljer man rätt plats går det dessutom bra att få ett flatryck. Det är väldigt trevligt att Pälsängel vill leka med mig också. Jag har ju försökt länge och väl att få honom intresserad av att leka med mig, men det är inte förrän nu som han verkar tycka att det är riktigt kul.

Som en liten extra bonus träffade vi på en Golden hane som Pälsängel har hälsat på förut. Den gången lekte dom inte så bra utan stod mest och gruffade, idag var det däremot full fart och oj vad glada dom var båda två när dom for runt.