Så här har jag kommit fram till att det är, åtminstone på ett ungefär. Pälsängel har olika behov beroende på hur han mår och flera olika sovplatser är uppenbarligen bra att ha att tillgå. Jag tänker tillbaka på första lägenheten som bara hade ett rum. Katter ska inte kunna överblicka hela sitt revir (lägenheten alltså) sägs det. Jag tror inte heller hundar ska det. Fast kanske inte så mycket för revirets skull som för att de ska kunna välja att vara själva i ett annat rum.

Den svarta högen i bia-bädden är Pälsängel. Idag är första gången på säkert en vecka som han inte har behov av att sova i sängen. Allergiskt utbrott gör ju såklart att han känner att han inte mår bra. Och när pälsängel känner att han inte mår bra vill han sova i sängen, åtminstone en timme tills det blir för varmt.

Även vid andra jobbiga tillfällen, som när man inte sover hemma eller han är väldigt trött så vill han sova i sängen, då har den annars självständiga flatten ett stort behov av närhet tydligen. Ynklig brukar jag uppfatta honom som, men bara lite lagom ynklig. Berättigat ynklig.

Sen har vi ju då "vinterdepressionen", på tal om att man ska förmänskliga djur och så.... eller hur det nu var. I alla fall, varje vinter blir Pälsängel lite sur och tråkig, han vill inte umgås lika mycket som vanligt, vilket egentligen är rätt skönt om jag ska vara ärlig, men självklart lite besvärande när jag kommer på det eftersom det inte är normalt, i alla fall så tänker jag inte på det förrän han börjar sova ute i köket. Det riktiga lågvattenmärket är när han sover mer eller mindre hela natten därute under köksbordet. Varför han blir sån på vintern har jag inte luskat ut än, men jag har en gissning på att precis som vi människor tydligen är "programerade" att gå ner i varv på vintern så kanske även djuren är det, men tror inte att det är hela sanningen, jag har aldrig hört någon som märkt en sån skillnad på sin hund förut...

Nu börjar han i alla fall må bättre trots att det fortfarande kliar lite försiktigt då och då. Trots erbjudande om att lägga sig i sängen valde han bia-bädden. Det är mer likt Pälsängel. När han mår som bäst ska han inte under några som helst omständigheter förutom starka mutor från min sida och stor tveksamhet från hans sida lägga sig i min säng kvällstid.

Sängen nämligen, den ligger man i på dan när man inte sover på riktigt.

Som vanligt när Pälsängel mått lite dåligt ett tag så måste han ta igen det med stil. För tredje dagen på raken gick det bra att träna lydnad, massor med energi trots solsken. Tyvärr kommer ju även bristen på koncentration så idag har det inte varit så lätt att sitta still och titta på matte utan att börja vimsa runt med huvudet åt alla möjliga och omöjliga håll.

Den där balansgången mellan för lite energi och för mycket energi är minsann smal som en fisklina. Men han sitter som vanligt blick stilla, förutom huvudet då...

Högersvängarna satt som en smäck idag. Jisses vad roligt det var. Pälsängel har ju alltid sladdat rätt bra i högersvängarna och jag har tragglat endel. Det har inte sett ut att löna sig nämnvärt, men nu idag så gick det bra. Jag ändrade mitt eget fotarbete lite, så kanske var det en orsak till att det gick bättre, det var kanske lättare för honom att följa mig då. Hoppas bara att det inte blir "fel" på tävling, men i sådana fall får jag väl ta det.

Om man har lagt ifrån sig kopplet i ena änden av planen och avslutar i den andra är det bra att ha en apportör. Då slipper man hämta det:

Har upptäckt att pälsängel är lite lik en häst jag kände en gång... Den hästen brukade stå med benen i kors i gången, Pälsängel sover med benen i kors.

Söt.

Får jag presentera Herr Trattlund:

Ja det var dags igen, drygt 2 år senare har allergin slagit till igen. Sist var vintern för två år sedan när det blev konstaterat. Den här gången är hittills inte riktigt lika illa. Men tillräckligt för att hönsmamman som bor i mig ska må lite dåligt av det hela.

Det är underligt det där med allergi. För jag inbillar ju mig att bara för att det inte går att prata med hunden så är det svårare att veta om det verkligen är allergin eller något annat, men när man tänker efter så skulle det ju inte vara enklare för det. Hur ska Pälsängel kunna veta varför det sker just nu? Jag har ju själv sett tecknen men inte tänkt på det förrän i efterhand, eller rättare sagt inte tänk på att det kan vara början till det här förrän i efterhand.

Trodde faktiskt först att jag hade att göra med en stressperiod. Men jag är ganska säker på att så inte är fallet. Jag har kommit fram till att det finns skillnader mellan stress och det som jag då är ganska säker på är allergin:

• Vid stress koncentrerar sig Pälsängel på en specifik del av kroppen, tex. en tass eller en platsen bakom överarmen på en sida, han hoppar inte runt mellan sidor och slickar sig och kliar lite överallt. Istället riskerar han svampangrepp genom att hålla det utvalda området konstant fuktigt.
• Vid allergi koncentrerar sig Pälsängel ungefär lika mycket på varje sida och håller sig på stora områden som ljumskarna, magen, bakom armbågarna och mellan frambenen.
  
  
  

Jag tror nu att toppen ligger bakom oss. Den kom en natt i helgen då jag knappt fick sova alls. Nu går det ganska bra att vara utan tratt så länge jag är hemma. Han har sovit bra de senaste nätterna och verkar även vilja sova på dagen. Han har också börjat drömma igen, vilket borde betyda att han sover mer som vanligt. Han drömmer mycket i vanliga fall men upphör helt när det händer något och han mår dåligt.

Men i morse var jag lite väl optimistisk och gick på en kort föreläsning och lämnade hunden utan tratt. Tydligen var det lite för tidigt. Det verkar dock inte som att det resulterade i ett så stort bakslag, nu ligger han och halvsover på golvet igen.

Jag skulle säga att allergin lätt kan övergå i stress, och antagligen har det nu. För när det kliar är han igång hela tiden, vilar aldrig och det är precis i sådana tillfällen han tidigare har hamnat i en period av stress. Tratten just nu torde alltså vara mer som en påminnelse till hunden att han faktiskt inte har något att göra och mindre en påminnelse om att inte klia.

Då återstår frågan om varför? En lite besvärande koppling jag har gjort är att förra gången detta hände liksom denna gången involverar ett foderbyte, bara det att förra gången hade jag kommit tre veckor in i bytet, den här gången är det tre månader... Tre månader känns lite väl länge för att det ska ha så stor betydelse, men man vet ju aldrig... Sen har vi ju miljöombyte, pollensäsong (han är ju inte allergisk mot pollen, men om han är överkänslig skulle det antagligen påverka övrigt tillstånd. Damm från stallet är också en möjlighet. Kanske har jag städat dåligt? Jag tycker förvisso att jag har städat som vanligt, men i kombination med annat kan det ju vara en bidragande orsak. Svaret lär jag aldrig få veta. Det är bara att hålla ut och hoppas att det inte blir någon nästa gång den här gången...

ett ben åt varje håll och platt på magen som vanligt...

Tänk att man kan bli så trött av några dagar i Västergötland. Flatten har legat platt på sidan sedan igår eftermiddag, var gnällig och ville sova i sängen UNDER täcket i går kväll och efter morgonens promenad har han parkerat i sängen igen.

Gulle.

Pälsängel har varit hemma hos mina föräldrar och sprungit i skogen. Eller tja, det har han faktiskt inte gjort så mycket av. På fem dagar blev det bara två skogsturer för de andra dagarna sprang han sig trött i stallet eller sprang runt och skrek med sin Hovawartkompis.

Det låg lite snöhögar kvar i skogen. Vilket var mycket populärt hos flatten, det var inte så mycket gående men desto mera hasande på bogarna vissa sträckor. På andra håll fanns det fin fina lerpölar att bada i och matte har ju gett upp det där för länge sedan, pälsängel får helt enkelt se ut som en vandrande lerhög. Vissa gånger har man tur så dom lerigaste pölarna kommer i början av promenaden och dom renaste i slutet, då slipper man spola pälsängel med trädgårdsslangen.

Lite jobb blev det minsann också. Fick lite hjälp att plocka av handtaget på vedkärran och ett järnrör, två slangklämmor och en bogserlina senare hade jag en helt okej kärra att köra trädgårdsavfall i. Lite hjälp att bromsa vid stopp behövs ju eftersom det är lina istället för skaklar, men helt funktionellt i övrigt.

Flatten pinnade glatt på till att börja med, även om det avtog mot slutet, ska inte glömma att det blev lite tungt det sista då det var mycket grus. Har i alla fall bestämt mig för att lägga ner projektet att lära flatten dra cykeln. Det blev så tydligt att han gärna drar, bara jag går framför eller vid sidan. Så ett par skaklar och en skrinda skulle inte sitta fel...

Lortig och dann efter 1,5 timmes hundpromenad med massa roliga hundkompisar att rasa runt med. En väldigt lyckad dag!

Inte en själ (förutom militärerna som lekte i skogen)...

och en och annan fin pöl att bada i...

Nu sover Pälsängel gott.