Idag hann vi nog med allt som går att hinna med på en promenad. Hann inte mer än börja när jag såg att det var lite öppet vatten nere i strandkanten. Pälsängel blev såklart jättelycklig, men verkade tycka att även jag skulle hoppa i. Han stod och tittade på mig med uppfordrande blick som om han sa: "Men kom igen då, det är jättekul!". Tror nog att jag väntar med det tills det bli lite varmare dock.

I vattnet låg den snyggaste pinnen Pälsängel sett någonsin så den släpade han runt på ända tills vi träffade på en av hans två favorittjejer. Det verkade dock inte vara någon bra dag för lek eftersom hon vill bli jagad och Pälsängel var så facinerad av sin pinne att han helst ville leka "låt oss dra i varsin ände av pinnen-leken". Även om han nu inte fick så jätte mycket för det är det väldigt intressant att se hur han tydligt håller i ena änden på pinnen och nästan puttar upp den andra änden i ansiktet på sin hundkompis. "Här ta den då!"

Vidare upp i "skogen" och där la jag ut några dummies. Gick en sväng och kom tillbaka för att leta upp dem. Här har Pälsängel precis hittat den första och försöker bestämma sig för om han ska komma in med den och få en godis eller om han ska roa sig på egen hand. Han bestämde sig efter lite glada tillrop för att komma.

Som vanligt tänkte han byta ut dummie nummer två och tre, men även om jag bara tränar för skoj skull så tänker jag mig att han ska bli lite mer finslipad, så med lite tur och envetenhet från min sida kom flatten tillslut in med dummie nummer två. Dummie nummer tre däremot tänkte han definitivt byta ut så då fick jag handgripligen hindra honom.

Dummie nummer fem höll både Pälsängel och jag på att tappa bort. Tacka vet jag mina klädnypor med plastband. Dom har räddat många dummies från att gå ett hårt öde till mötes.