Ja kanske är det så, kanske är det något annat. Är verkligen i behov av någon som tittat på mitt fotgående. Pälsängel gick nog inte ens tio meter fot när jag satte igång idag innan han stannade och tittade på mig. Jag känner igen det från förut, men kan inte komma på vad det var den gången. Antingen är det ju bristande motivation eller så gör jag något dumt när jag går, vinklar en hand eller så. Det stora problemet med att inte ha någon att träna med (eller för för den delen).

Det hela gick lite fram och tillbaka, ett tag gick det riktigt bra och sen bara stannade han igen. Sen var det väl första gången i år som solen sken och han är ju svart och det var nästan 10 grader ute. Så visst kan det vara värmen. Det återstår att se.

Om man inte har störning så får man uppfinna den. Har jobbat på att han ska lita på mitt omdöme och inte ta några egna beslut i fotgåendet, om jag går rakt mot en snöhög eller mot planens kant börjar han släpa efter och tveka. Om han gör så för att han inte vill gå in i saker eller för att han vet att vi ändå ska vända låter jag vara osagt. Jag vet faktiskt inte. Nu jobbade jag på det idag och efter ett tag gick det mycket bättre.

Apporten som varit en akilleshäl så länge verkar nu inte vara lika facinerande, han kommer fortfarande glatt med den och vill gärna hålla i den, men han kan faktiskt sitta och titta på matte när apporten står bredvid honom på marken.

Väldigt positivt. Innan har han ju inte kunnat släppa tanken på apporten efter själva apporteringsmomentet utan har suttit och sneglat bakåt eller åt sidan vid hoppet.

Även inkallning förbi apporten fungerar:

Däremot fick jag jobba som en galning för att tillslut få till den här inkallningen. Slöheten tog överhanden igen och det krävdes några gånger innan Pälsängel faktiskt galopperade in.

Det återstår att se om det är värmen eller jag som ställer till det bara. Utan träningshjälp kommer det ta ett tag att klura ut det.